Det gjorde ont när han gjord det slingrande upp på handen men jag gjorde det är för Alice skull. Sedan var det klart märket för oss jag saknade henne så mycket. Men nu när det var klart skulle jag besöka hennes grav. Jag gick ut ur tatueringssalongen där stod Booboo och flera från hans gäng.

”Ska du med vi ska ut och festa ikväll?”

”Nej jag stannar nog hemma.”

”Visst men sedan Alice dog har du varit så tråkig. Tror du att hon skulle vilja att du var såhär olycklig?”

”Nej, okej jag kan följa med någon annan dag för idag tänkte jag hälsa på Savannah.”

”Okej bara du börjar bete dig normalt sedan grabben.”

Jag satte mig bakom ratten för efter Alice död så gav jag Hank jobba som min rådgivare och jag skaffade mig ett körkort. Det tog inte lång tid att komma till kyrkogården och så var det inte svårt att lista ut vilken som var Alice grav för den var finast på hela kyrkogården. Savannah och jag var ofta där och fixade den. Jag knäböjde vid graven och började prata med henne.

”Jag vet att du kan inte vill se mig såhär men jag trodde först inte om jag skulle klara av att överleva utan dig. Men jag har förstått nu att du alltid är med mig och att du inte vill att jag ska sluta gör saker för att du inte lever. Jag ska börja leva mitt liv men det kommer aldrig finnas någon som du i mitt liv och nu kommer jag aldrig glömma dig för jag har tatuerat in vårt märke på handen. Jag saknar dig Alice men jag ska försöka leva om jag ens kan. Kom ihåg mitt hjärta till hör dig och det kommer det alltid göra.” Jag la rosen jag köpt på hennes grav. Sedan kunde jag inte hindra tårarna jag hållit inne ända sedan hon dog. Jag grät och grät efter jag gråtit klart gick jag till bilen.

Huset såg lika fridfullt ut som när det gjort medan Alice bodde där. Jag gick in genom porten och upp till Savannahs och Jacobs lägenhet. Jag öppnade dörren och gick till köket där Savannah satt.

”Hej jag var vid graven nyss visade Alice tatueringen jag bestämde mig för att göra.”

”Jag hörde att du inte lever ditt liv längre.”

”Det gör inte du heller för till exempel är hade du tänkt gifta dig?”

”Aldrig för min hederstärna är borta.”

”Juste.”

”Vi kanske kan åka till graven igen och säga farväl tillsammans om du inte har något emot det.”

”Såklart jag inte har kom nu jag kör.”

Nu var vi framme vid Alice grav. Jag visste att jag var redo att ta farväl. Både jag och Savannah satte oss vid graven.

”Säger vi det på tre?” Frågade hon.

”Visst, ett.”

”Två.”

”Tre… farväl.”

Prolog

Jag log och läste tredje boken i ”the Twilight Saga” – Ljudet av ditt hjärta - som Savannah tvingat mig att läsa. Medan jag läste ”Hans ögon blev smalare.” Så hörde jag fotsteg utanför sovrumsdörren. Så jag steg upp och gick ut dit för att titta vad den kunde vara. Då såg jag något som såg ut som eld. Jag trodde jag såg i syne så jag gnuggade mig i ögon och då såg jag i alla fall ingen eld. Jag tittade runt men såg inget speciellt. Men då kom någon bakifrån och puttade ner mig på golvet. Innan jag hann resa mig upp tog någon ett sten hårt grepp om mina armar. När jag försökte vrida huvudet och se vem det var så band någon en ögonbindel för mina ögon så jag inte kunde se. Då antog jag att det var minst 2 stycken för annars borde greppet ha lossats lite när den knöt fast ögonbindeln.

Sedan hörde jag en manlig röst – som jag kände igen men visste inte vem det var – säga. ”Hoppas du överlever det här.” Då kom jag på vem det var men jag hann inte yttra bokstäverna förrän jag kände ett hårt slag mot min tinning och jag föll till golvet med en duns och mina ögon slocknade.

  

Kapitel 11

Slutet gott allting gott?

”Vid polisstationen så satt jag och Savannah och vänta på Silla. Efter en halv timme kom hon ut och satte sig och stirrade ner i golvet. Vi väntade på att hon skulle säga något men det gjorde hon inte.

Så då sa Savannah. ’Vill du ha lite te medan du berättar?’

Sekunderna tickade förbi och efter några minuter som kändes som en evighet svarade Silla. ’Ja tack.’ Så log hon ett snett leende som hon brukar le när hon försökte låtsas att allting var okej. Savannah la inte märkte till att något var fel hon var bara var glad att Silla pratade. Men jag kunde inte slappna av jag var för orolig vad dem sagt till Silla.

Vi båda satt tysta tills Savannah kom glatt skuttande fram till oss som inget hänt och med sig hade hon Sillas te. Hon satte sig bredvid Silla så nu satt båda mittemot mig.

’Berätta vad dem sa nu.’ Sa Savannah med en lite allvarligare röst.

’Okej’, Svarade Silla, ’dem började med att säga att jag anklagad för att hjälpt Alice till inbrottet och misshandeln på Jacob.’

’VA?!? När ska dem inse att det var den där haggan Victoria.’ Nu försvann Savannahs glädje och blev till ilska.

Jag vände mig mot Silla och hoppades på att Savannah skulle lugna ner sig så jag frågade. ’Vad sa du då?’

’Jag sa sanningen att jag hade varit hemma och sett på TV.’ Silla ignorerade också Savannah.

’Men dem trodde dig inte?’

’Dem frågade om jag hade något alibi. Jag svarade att jag inte hade något alibi för att jag bor ensam eftersom min man nyligen gått bort.’ Det blev en paus. Efter några minuter andades hon in ett djupt andetag och fortsatte. ’Då hade jag tydligen ett motiv att vara med till inbrottet och det var att jag hade brutit mig in hos er för att jag trodde att det var ni’ - hon pekade på Savannah – ’som hade ihjäl Charlie. Och så sa dem att dem inte hade fler frågor för tillfället och då fick jag gå ut.’

’Tror du kan samman fatta allt du vet?’ Frågade Savannah som hade lugnat ner sig.

’Dem tror att jag och Alice bröt sig in hos er för att stjäla något. Men då upptäckte Jacob oss och Alice sprang ner till sitt rum och jag slog ner Jacob. Sedan sprang även jag iväg.’

’Var det allt?’ Nu blev Savannah arg igen.

’Ja vad jag vet.’

Då reste sig Savannah snabbt upp och i samma ögonblick kom två poliser – Som vart hos mig och Savannah – ut och Savannah flög på dem och röt. ’Ni har förhört Jacob eller hur? Hur var hans berättelse?’

’Han sa att han inte mindes vad som hänt men han skulle höra av sig om han kom på.’ Svarade den kvinnliga polisen lugnt.

’Har han hört av sig än?’ Savannah var fortfarande irriterad.

’Ja nyss. Vi var på väg till sjukhuset när du flög på oss. Så om du ursäktar oss.’

’Okej, men jag följer med och Alice och Silla om dem vill.’

’Ni får inte vara närvarande under förhör.’ Svarade den kvinnliga polisen som nu var irriterad.

Hon puttade undan Savannah när dem två poliserna skulle börja gå till polisbilen så tog Savannah argt i den manlige polisens arm – lite för att han stod närmast och lite för att hon visste hur rädd han var för henne.

Jag sprang fram och tog Savannahs fria arm i ett grepp så hon kved till av smärta och släppte polisen och drog tillbaka handen. ’Vi väntar här tills dem kommer tillbaka så får vi veta då, Savannah.’

’Visst’, sa Savannah vars ansikte var förvridet av smärta och gav mig lite skuldkänslor.

’Nej, när vi kommer tillbaka ska ni vara borta. Ni får veta vad han sa imorgon eller på söndag. När vi har fått in det i undersökningen så får ni veta.’

Jag blev tvungen att snabbt gripa tag i Savannah för att hon inte skulle hoppa på dem. ’Savannah vissa att du har värdighet.’

Då gick dem båda poliserna mot polisbilen och jag, Savannah och Silla gick mot Sillas bil. Ingen sa något under hela bilfärden. När jag kom hem var klockan redan 22.00 men som tur var det fredag alltså lördag dagen efter och då var jag ledig. Savannah sov hos oss den natten med vi var uppe till 03.30 och pratade.

Jag vaknade kl.12.00 och kom på att jag skulle träffa Brook i Riley Park kl.13.00 Så jag flög upp råkade ha ner lite grejer så Savannah vaknade.

’Vad är klockan?’ Frågade hon sömnigt.

’Klockan är tolv.’ svarade jag.

’Oj, jag måste ringa till polisstationen och höra om dem hört något mer.’ Savannah flög upp precis som jag.

’Okej säg till om du får veta något för jag ska vara vid Riley Park klockan ett men jag får nog ringa Brook och säga att jag blir lite sen för aldrig att jag hinner göra mig klar på en kvart.’ Båda tog tag i sina mobiler slog ett nummer och tryckte sedan på grön lur.

Det tog två signaler innan Brook svarade. ’Hej gumman. Hur mår du?’

’Jag mår bara bra, du jag blir nog lite försenad till vårt möte för jag vaknade nyss.’ Svarade jag lite sömnigt.

Då hörde jag Savannah svara ’Hej det är Savannah.’

’Det gör inget jag tror du behövde sova ut.’ Svarade Brook lugnt och melodiskt. ’Jag lovar att jag väntar på dig i Riley Park när du kommer.’                    

’Tack, nu ska jag göra i ordning mig så jag kommer så fort jag kan.’

’Visst och när du kommer har jag en liten överraskning till dig.’ Svarade Brook lika lugnt och melodiskt.

Jag la på luren och det kändes som jag hade fjärilar i magen för att han hade en överraskning till mig, det kändes som jag var ensam i en liten bubbla och skuttade runt på rosor.

Men den lilla bubblan spräcktes när jag hördes Savannahs arga röst med betoning på alla ord säga. ’Jag får ju aldrig veta något fast jag är hans fästmö. Vad är det här för jävla land?’ Så slängde hon mobilen i campingsängen och sedan satte hon sig ner med huvudet i händerna.

’Vad sa dem?’ Jag satte mig bredvid henne och kramade om henne.

’Dem sa att dem inte kunde säga något än.’ Jag hörde tårarna i hennes röst.

’Då säger dem antagligen något senare idag eller imorgon.’

’Ja men men tänk om han tror att det var ni? Då måste jag veta det nu.’

’Jag tror du måste slappna av och jag tror att mamma gärna går på spa med dig i Seattle.’

’Det gör hon säkert men jag känner mig så elak.’

’Varför gör du det?’

’För du ska på dejt men jag gör så att du blir ännu senare än vad du kommer bli annars.’

’Du vet att jag alltid har tid för dig.’

’Ja jag vet men nu ska du gå och göra dig i ordning till din dejt för jag såg på ditt ansikts uttryck att hon kommer göra något speciellt till dig.’ Nu var Savannah glad igen, i alla fall på ut sidan. ’Du går och duschar så väljer jag kläder. Du har så dålig klädsmak så du kanske väljer ett linne och ett par mjukis byxor.’

Jag började skratta för Savannahs vanliga ivrighet.

’Jag menar allvar. Så skynda dig in i duschen.’

’Okej, mam.’ Svarade jag glatt.

När jag var klar hade Savannah redan lagt in kläder det var underkläder, en kort t-shirt som man visade lite av magen i – som tur var jag smal – och ett par korta shorts. Hon hade skrivit en lapp med hennes fina och prydliga bokstäver.

Du måste se riktigt sexig ut när du träffar Brook och jag vill inte att du kommer ut och gnäller så sätt på dig kläderna nu tjejen. Visa Brook hur snygg du kan vara i vanliga vardagskläder du aldrig använder annars.

Jag små skrattade lite för mig själv men jag satte lydigt på mig kläderna. När jag gjort det gick jag in på mitt rum där Savannah satt och sa. ’Allvarligt?’

’Ja vem vet Brook kanske tror att du fått bättre klädsmak.’ Försvarade hon sig.

’Du han kommer veta att du har tvingat på mig kläderna.’ Kontrade jag.

Hon rykte på axlarna. ’Kanske det men jag tvingade inte på dig dem.’ Hon spelade oberörd fast jag visste att jag hade prickat en öm punkt.

’Nehe men vad var det för hot lapp som låg ovan på kläderna?’

’Det var ingen hot lapp, det var en argsint förslagslapp.’ Fortsatte hon försvara sig.

Men jag fortsatte kontra. ’Så jag kan få byta?’ Sa jag med entusiastisk röst.

’Du har ju dem på dig.’ Savannah såg bedjande på mig.

’Jadå, jag bara retas med dig.’                                            
                                                  
       

Hon gav mig en arg blick. ’Inte kul.’ Så kastade hon en kudde på mig. ’Gå ut i köket nu frukosten ligger på bordet.’

Jag gick in i köket på bordet stod en tallrik med en ganska liten omelett och ett halvt glas juice. ’Hade du tänkt svälta mig eller.’

’Nej men Brook kommer säkert bjuda dig på något gott och då får du inte vara med.’ Svarade Savannah glatt som att svälta mig vore något bra.

Då mumlade jag. ’Som om det vore bra att svälta mig ändå.’

’Jag ska springa och byta om så ät upp lite snabbt nu för jag tvivlar på att det tar lång tid för mig att klä på mig.’ Så hoppade Savannah iväg.

’Jag tvivlar på att det kommer ta lång tid för mig att äta upp frukosten.’ Ropade jag efter Savannah men sarkasm i rösten.

Jag hörde henne muttra något om att jag borde sluta tjata. Det tog fem minuter för mig att äta upp frukosten och när jag kom in i mitt rum stod Savannah framför spegeln med en stol. Hon vände sig om och sa. ’Sitt ner och låt mig ta hand om ditt ovårdade hår.’ Hon log.

’Asså Savannah du tar allt för allvarligt slappna av.’

’Du en dejt är alltid allvarlig.’ Hon betonade ordet alltid.

Jag förstod att det inte skulle hjälpa att säga emot så jag satte mig i stolen och Savannah sprejade sprej balsam på mitt hår. Sedan borstade hon det och började sätta upp det. När hon var klar så hade hon gjort flera små flätor och gjort det till en knut. Det var faktiskt riktigt snyggt.

Medan jag tittade på frisyren ropade Savannah ’Kommer du Hope?’

’Jadå Savannah.’

Mamma kom ner för trappan då kom jag på att ingen annan i familjen var hemma.

’Var är dem andra?’ Frågade jag mamma.

’Dem är på tivoli.’ Svarade hon.

’Aha.’ Vi var på väg ut i bilen och klockan var tjugo i ett. Så vi skulle vara framme ungefär tjugofem minuter över ett.

Vi var framme ungefär tjugofem minuter över ett. Savannah och mamma gick till spat och jag gick till Riley Park. På vägen dit var det många killgrupper som busvisslade när dem gick förbi men jag ignorera dem. Sedan såg jag Brook, jag ökade takten så fort jag såg honom han stod där med svarta shorts och en snygg orange t-shirt och i handen hade han en picknick korg.

När jag kom fram gav han mig en stor mjuk kram. ’Är det Savannah som valt kläder?’ Små skrattade han fram.

’Attans hennes funka inte att låtsas att jag har fått bättre klädsmak.’ Så började jag också skratta

Brook lugnade ner sig och sa. ’Gumman du kommer aldrig få bättre klädsmak.’

’Säg det till Savannah.’ Jag lugnade också ner mig.

’Men i alla fall hoppas du är hungrig för jag tänkte att vi kunde ha picknick.’ Han lyfte picknick korgen som en liten gest.

Jag sneglade lite på korgen och så svarade jag. ’Jag är utsvulten Savannah tänkte att när jag skulle på en dejt att det var bra att svälta mig. Du skulle sett min frukost det var en jätte liten omelett och ett halvt glas juice.’

’Du är du i alla fall hungrig.’ Så började han skratta igen. Han tog min hand och drog min till ett träd uppe på en kulle bara några meter ifrån det stället vi träffats på. Under trädet var det skuggigt och skönt, han la ut filten och satte sig ner.

’Vad fint det är.’ Var det ända jag fick fram. För det var otroligt fint uppe på kullen man hade utsikt över hela parken. Medan jag beundrade utsikten plockade Brook fram smörgåsar, läsk, våfflor och jordgubbar doppade i choklad.

’Hoppas det här räcker. ’Sa han när han plockat fram allt.

’Det blir jätte bra.’ Så kysste jag honom på kinden.

Vi tog en varsin smörgås och började äta.

’Jag önskar jag hade en kamera.’ Sa jag lugnt.

’Jag förstod att du skulle säga så.’ Svarade Brook letade efter något i väskan. När han letat klart tog han upp en ny systemkamera och la framför mig. ’Så jag tänkte ge dig en liten present.’

Jag bara stirrade på den stora kameran. Det var precis den jag ville ha men den var jätte dyr. ’Jag kan in-nte ta emot den här-r.’ Stammade jag. ’Den kostar ju 9000 dollar.’

’Ta emot den. Mina föräldrar är miljardärer så jag får vad jag än vill ha.’

 Då förstod jag ingen som är så tyst som Brook brukar vara när han är med dem ”populära” får vara med. Fast det hade förstås vart ett undantag för Brook för att han hade rika föräldrar. Men nu gick min förvåning över till ilska. ’Varför har du inte sagt det tidigare? Dem kommer aldrig vilja träffa mig och jag kommer inte vilja träffa dem.’

’Varför inte? De är inte så elaka för att vara miljardärer.’

’Det är inte det. Utan att jag kommer att skämma ut mig. Du är son till miljardärer och jag är dotter till två människor inte har råd med typ någonting.’

’Oroa dig inte för det. Dem vill jätte gärna träffa dig, jag tänkte om du inte har något för dig att du kunder äta middag hos oss.’

’Jag vägrar jag binder fast mig vid det här trädet om jag måste.’

’Då beställer jag en lyftkran som kan lyfta trädet till mitt hus.’

Jag förstod att jag hade förlorat men jag tänkte inte ge upp ännu. ’Okej, jag följer med men då tar jag inte emot kameran. Du får välja antingen följer jag med hem och äter middag hos dig eller så tar jag emot kameran.’

’Du jag väljer att du ska ta kameran för jag vet att så fort Savannah får veta att du inte följa med mig hem på middag så kommer hon ändå se till att du gör det.’ Han flinade för han visste att han hade vunnit.

’Okej, jag tar väl emot kameran och följer med dig hem. Kan prata om något annat nu?’

’Visst, vill du testa kameran.’

’Egentligen inte men okej.’ Jag tog upp kameran och tog en bild av Brook. Det var en underbar känsla att känna att jag hade fått den kameran jag ville ha.

’Bra då slipper jag bli sårad.’ Brook skrattade igen, jag kunde inte få nog av hans skratt det var typ som en drog för mig. Picknicken fortsatte med flera skratt och diskussioner.

När vi hade suttit i parken i en och en halv timme tog Brook fram en penna och sa. ’Jag har kommit på ett märke för vår kärlek.’ Så tog han min vänsterhand och började rita något på min handflata som sedan slingrade sig upp över handen. När han ritat klart på min han tog han sin egen vänsterhand och började rita.

Jag väntade tills han ritat klart på sin hand och sedan hoppade jag på honom och gav honom en bamsekram så han ramlade omkull.

’Du är så gullig.’

Han började skratta. ’Visst, klockan börjar bli mycket ska jag ringa mina föräldrar och be dem skicka hit en taxi chaufför.’

’Chaufför? Nej nej jag ringer mamma så hämtar hon oss så skjutsar hon oss till dig om du vet vägen.’

’Är du säker på att du inte vill åka limousin?’

’Ja, jag är helt säker. Förresten jag kan inte gå så här när jag träffar dina föräldrar.’

’Varför inte? Jag ska gå såhär.’

’Därför att det är första mötet och då måste jag se bra ut.’

’Du har rätt du kan inte se ut så där om du ska se bra ut. För just nu ser du fantastisk ut.’

’Visst fortsätt ljuga du.’

’Det spelar ingen roll du hinner ändå inte byta om så ring din mamma och Savannah.’

’Jaja.’ Jag ställde mig upp och tog fram telefonen. Efter åtta signaler precis när jag tänkte lägga på svarade mamma.

’Hallå det är Hope.’

’Hej mamma, när du och Savannah klara?’

’Åh älskling, ja vi väntar bara på att du ska bli klar. Vi har varit klara i några timmar.’

’Aha, kan du skjutsa mig och Brook till Brook?’

’Visst, vart bor han? Ska du äta middag där?’

’Vi tar sen vart han bor. Ja jag ska träffa hans föräldrar. Visste du att dem är miljardärer?’

’Är dem?’  Hörde jag Savannah skrika.

’Har du högtalare på?’ Nu blev jag arg.

’Ja men Savannah lovade att vara tyst.’ Svarade hon lite irriterat.

’Förlåt men jag visste inte att han hade stenrika föräldrar. Vi möts vid bilen.’ Sa Savannah och la på. Jag gick tillbaka till Brook.

’Kom vi går dit dem parkerat bilen så väntar vi där.’

’Okej, men hjälp mig upp.’ Brook stäckte handen emot mig. Jag greppade den men när jag skulle dra upp honom drog han ner mig. Så jag hamnade i liggande ställning på honom. Han höll om mig och sa.

’Jag skulle kunna ligga här hela dagen.’

’Visst vi ligger kvar här da.’ Då lossades grepp hans armar höll mig i.

’Nej för nu ska vi hem till mig och äta middag.’ Han reste sig upp och drog sedan upp mig. Vi gick mot bilen och när vi kom fram var redan mamma och Savannah där.

’Kom nu.’ Savannah hoppade in i bilen.

’Var bor du?’ Frågade mamma.

’B St SW 2 th’ Svarade Brook artigt. Jag och Brook hoppade också in i bilen.

Vi var tysta nästan hela vägen men när vi åkt en stund frågade Savannah.

’Så vad jobbar dina föräldrar med?’

’Mamma är bara hemma och pappa äger ett stort företag.’ Han var fortfarande artig.

’Aha, har du några syskon?’

’Ja, jag har två storasystrar men jag har bara träffat en av dem. Den andra blev bort adopterad när hon var liten och jag tror inte hon vet om det.’

’Vem är den systern du träffat da.’

’Victoria i ert hus.’

’ÄR DET?’ Nu skrek Savannah.

’Ja.’ Han var lugn.

Savannah lugnade ner sig. Resten av bilfärden var tyst.

Vi märkte när vi var framme vid Brooks hus. Det var ett jätte stort vitt hus som tornade upp sig och framför det var det en stor trädgård med en massa träd och blommor och en riktigt stor fontän. Jag blev förvånad att jag aldrig lagt märke till det här huset när jag åkte förbi. För det var det största huset på hela gatan. Vi klev ur bilen och började gå mot det stora huset hand i hand. När vi kommit halvvägs hörde jag mamma köra iväg. Ju närmre vi kom desto mer nervös blev jag. Tänk om dem inte gilla mig. När vi kom fram till huset stannade jag upp och sa.

’Jag vill inte, tänk om dem inte gillar mig.’ Nu var jag riktigt nervös.

’Dem kommer gilla dig.’

’Du säger säkert bara så.’

’Kom igen nu, det spelar ingen roll vad dem tycker om dig för jag kommer alltid älska dig.’ Han öppnade dörren och drog in mig, han drog upp mig för en trappa. Trappan var lång men när vi väl kommit upp såg jag en stor sal. Mitt i salen stod ett par jag antog var hans föräldrar.

’Hej gubben.’ Kvinnan gick fram och kramade Brook och sedan vände hon sig åt mig. ’Hej Alice, jag har hört mycket om dig.’

Jag var först förvånad att hon kunde mitt namn. ’Jag har hört mycket om dig också…’ Jag hade för mig att man sa så. Jag viskade i Brooks öra. ’Namn?’

’Arwen och Monica.’ Viskade han tillbaka.

’Monika.’ Hon gav mig också en stor kram.

’Du har bra smak grabben.’ Arwen gick fram och gav sin son en faderlig klapp på ryggen och sedan så vände han sig till mig och sa.

’Min sköna.’ Han tog min hand och kysste den. Jag drog snabbt tillbaka min hand som en reflex men han verkade inte bry sig.

’Ska vi äta?’ Frågade Monika. Hon började gå mot en står dörr på andra sidan rummet. Alla gick efter men jag hade lust att gå därifrån för jag var osäker om jag klarade en hel kväll. Vi gick igenom dörren och där stod ett avlångt bord med plats för 50 personer jag räknade platserna. Arwen satte sig på ena kanten och Monika på andra. Jag följde efter Brook och vi satte oss typ på mitten bredvid varandra. Jag höll hårt i hans hand. Servitörerna kom ut med förrätten.

’Detta är en krabbsallad med brödkrutonger. Sa Monika när hon såg att jag stirrade på maten. Jag svarade med en enkel nickning och hon log. Vi åt förrätten i tystnad vilket inte gjorde mig något. Men när varmrätten kom ut sa Monika.

’Råddjurssadel med kokt rödkål, ugnstekta grönsaker och vin kokt päron fyllt med svartvinbärsgele. Vad jobbar dina föräldrar med?’

’Konsulter’, svarade jag kort.

’Så tjänar dem mycket?’

’Nej inte direkt.’

’Nehe, eh… så vad har du för intressen?’

’Twilight.’

’Jaha vad är det?’

’Det är en bok serie som också finns i filmer.’

’Okej, men håller du på med några sporter?’

’Inte direkt, jag kan vara ut och springa ibland men inget mer.’

’Ändå är du så smal.’ Efter det så var det tyst igen och jag störde mig lite på tystnaden. Men efter en stund kom desserten in. Det var små choklad cupcackes med marsipan rosor högst upp. Vi fick tre i var. Dem var riktigt goda, det gick snabbt att ät upp desserten.

Och när vi gjort det sa Brook. ’Kom nu Alice så går vi upp på mitt rum.’

Han tog min hand så jag reste mig upp och sa.

’Tack för den goda maten.’

’Det var så lite gumman.’ Svarade Monika.

Jag och Brook gick upp för ännu en trappa men den var inte lika lång. När vi kom in i Brooks rum och han var säker på att dem inte hörde honom sa han.

’Det gick inte så dåligt, dem ställde inte så många frågor som jag trodde.’

’Nej det var antagligen för att jag svarade fel på alla.’ Nu var jag spydig.

’Ja antagligen.’ Hans fina leende prydde hans fina ansikte.

Jag blängde på honom när han sa det. Men han bara skrattade, åh… vad jag älskar hans skratt. Nu tittade jag runt i hans rum. Det var gigantiskt och det var en myshörna med en TV, det var en spel hörna med Tv-spel, hans säng var gigantisk. Allt var så stort.

’Wow’, var det ända jag fick fram.

’Kom’, svarade Brook och drog mig till myshörnan. När man kom närmre såg man också att det stod ett litet fyrkantigt bord där. På bordet stod läsk, godis, chips, popcorn och två filmer. ’Jag tänkte att vi kunde mysa lite, så gillar du romantiska komedier eller skräckfilmer bäst?’

’Skräckfilmer.’

Han små skrattade. ’Du är den ända tjej jag haft här som gillar skräckfilmer.’

’Hur många tjejer har du haft här da?’ Nu blev jag orolig att Brook bara var en kille som förförde tjejer och sedan när dem var som kärast i honom, så dumpa han dem.

’2’, svarade han kort.

’Vilka?’ Fortsatte jag.

’Rachel och Auden.’ Han verkade inte vilja prata om det här.

’Har du dejtat både Rachel och Auden?’

’Nej, Auden och Booboo är tillsammans och förut så var dem här och såklart var Rachel med då.’

’Så du har inte dejtat någon av dem.’

Han skakade på huvudet. ’Nej, du är den första.’

Jag suckade av lättnad. Han kysste mig, det kändes underbart. Sedan satte jag satte mig ner i den ganska stora soffan och Brook tog skräckfilmen och satte i dvd:n. När filmen började så satte han sig bredvid mig och la armen om mig.

Efter ca en och en halv timme var filmen slut och jag låg lutad mot Brooks mage. Vi hade inte ätit eller druckit så mycket för filmen var ganska uppslukande.

’Så vad tyckte du?’ Frågade Brook som lindade mitt hår runt hans finger.

’Den var ganska bra faktiskt, vad tycker du?’

’Ja den var okej men jag har sett bättre.’

’Vad är klockan?’ Jag pussade honom lätt.

’Vet inte...’ Han tog upp mobilen. ’11.’

’Oj, vad mycket jag måste nog åka hem snart.’

’Du kan få sova här om du vill.’ Han lekte fortfarande med mitt hår.

’Visst jag ska bara höra med mamma att det är okej.’ Jag satte mig upp men han fortsatte hålla på med mitt hår. Mobilen log på bordet så jag fick sträcka mig lite för att få tag på den. Jag letade igenom telefonboken och när jag hittade mamma tryckte jag på den gröna luren. Mamma svarade ett bara två signaler.

’Hej.’ Jag hörde att mamma vara orolig men jag försökte ignorera det.

’Hej mamma. Kan så komma förbi med lite grejer för jag hade tänkt sova hos Brook.’

’VA? Absolut inte, du får inte sova hos Brook.’

’Men mamma kom igen!’ Jag lät som ett barn som inte får sitt godis.

’Nej.’

Jag hörde ett brus och sedan sa Savannah.

’Jag kommer över med lite grejer, jag hör av mig när jag är framme.’

’Tack Savannah dig kan man alltid lita på.’ Jag små skrattade lite.

’Jag vet.’ Savannah lät väldigt stolt och sedan la hon på. Jag lade ifrån mig mobil och vände mig mot Brook.

’Savannah kommer med lite grejer.’ Sa jag till honom.

’Bra.’ Svarade han och kysste mig. Det kändes underbart, det kändes som jag svävade på små rosa moln. Kyssen kunde ha varat för evigt men sedan knackade det på dörren. Så öppnades den och hanns mamma kom in.

’Ska du sova här?’ Hon tittade på mig.

’Ja, går bra?’ Frågade jag försiktigt.

’Självklart går det bra.’ Svarade hon och klappade händerna. ’Vill du låna något?’

’Nej det är lugnt en kompis som bor i samma hus som mig kommer förbi med lite grejer.’

Hon stängde dörren utan att svara.

’Hon kan vara så irriterande ibland.’ Sa Brook.

’Vad är min mamma då?’

Brook såg mig i ögonen. ’Din mamma är överbeskyddande och min mamma är… inte direkt en riktig mamma. För honom vill bara att jag ska vara tillsammans med någon snygg och rik tjej.’

’Då är det kört för oss eftersom jag varken är rik eller snygg.’

’Du är vacker och inte så rik, du är alltså helt underbar.’ Han gav mig en stor kram.

’Är det bra att inte vara rik?’

’Ja, för dem flesta rika är ytliga.’

’Tydligen inte du eftersom annars så skulle du vara ihop med Rachel och inte mig.’

’Du är mycket snyggare än Rachel.’

’Visst, dagens lögn.’

’Du alla killar i vår ålder tycker att du är snyggare än både Rachel och Auden.’

’Kan du förklara för mig varför dem då blev fram röstade som topp-3-snyggaste-tjejer.’

’Dem är populära.’ Sedan så började min telefon ringa.

’Hallå det är Alice.’ Svarade jag när jag.

’Världens snyggaste tjej.’ Skrek Brook i luren.

’Jag är här nu världens snyggaste tjej så kan du komma ut och hämta sakerna?’

’Visst jag kommer.’ Jag la på luren och reste mig upp. ’Så följer du med mig ut och hämtar mina grejer?’

’Visst.’ Han reste sig också upp och tog min hand. Vi gick ut ur hans rum och ner för första trappan. När vi skulle gå ner för andra trappan träffade vi Arwen och Monika. Dem bara stirrade på mina och Brooks ihop slingrade fingrar. Efter en stund så fnös Monika och gick vidare och efter henne som en liten hundvalp.

’Kom nu Savannah ska inte behöva vänta.’ Brook drog mig ner för den sista trappan och ut genom dörren.

’Jag sa ju att dem inte gillar mig.’

’Dem gillar dig visste det är bara det att dem vill att jag ska vara tillsammans med Rachel för hennes pappa är rik.’

Vi kom fram till bilen där Savannah stod och vänta. ’Så hur lång tid tar det att gå igenom det där huset?’ Hon peka mot Brooks hus.

’Rätt lång tid.’ Muttrade jag och öppnade dörren för att ta ut sina saker.

’Jaha så varför är du så grinig får jag fråga?’

’Därför att Brooks föräldrar hatar mig p.g.a att dem vill att Brook ska vara tillsammans med Rachel.’

’Bara för att hennes pappa är rik.’ La Brook till.

’Rachel vem?’ Savannah lät funderande.

’Curry.’ Svarade Brook.

’Har hon en stora syster som heter Dakota Curry?’

’Japp.’

’Usch, hon gick i min klass förr. Hon trodde att hon ägde allt och alla och hon trodde hon var bäst.’

’Precis så är Rachel med.’ Jag smällde igen bildörren.

’Grabben, om du är smart bli inte tillsammans med henne.’

’Jag hade inte tänkt det heller.’

’Nog pratat om Rachel, kom nu Brook. Hejdå Savannah!’ Hon tog Brooks han och drog i väg honom medan hon vinkade till Savannah med sin fria hand. Väskan hon hade på axeln höll på att ramla ner hela tiden. Precis in dem gick in i huset stannade Brook och jag åkte tillbaka till honom om hon var ett gummi rep.

’Vad är det?’ Jag var verkligen ursinnig.

’Snälla lugna ner dig’, Brooks röst lät mjuk och melodisk.

’Varför?’

’Därför att mina föräldrar kommer inte ändra åsikt bara för att du surar och det spelar ingen roll vad dem tycker det är dig jag alltid kommer älska.’ Han kysste mig och såklart så funkade det att lugna ner mig.

’Så tänker du vara glad nu.’ Brook log sitt underbara leende.

’Jag har väl inget val annars vet man väl inte vad du gör.’ Jag tog hans hand och vi gick in. På väg in i Brooks rum träffade vi hans föräldrar och Monika fnös igen men jag ignorera henne. Vi fortsatte in på Brooks rum.

’Ska vi dela säng eller ska jag be någon ta fram en camping säng?’ Frågade Brook.

’Vi kan dela säng. Var är egentligen er personal?’

’Dem är på nedersta våningen.’

Jag vaknade klockan tio, jag satte mig upp och såg att Brook fortfarande sov så jag reste mig upp och såg att Brook fortfarande sov. Jag gick till min väska och tog fram min kläder och klädde på mig. När jag klätt på mig så knackade det på dörren. In kom en ung kvinna som såg ut att vara runt 20 års åldern.

’Oj förlåt om jag stör men jag skulle bara höra om ni ville ha frukost.’ Sa hon.                         

’Jaha, eh… Jag väntar nog på tills Brook vaknar.’ Svarade jag vänligt.

’Okej, om ni ångrar er är det bara att komma ut jag finns därnere.’

’Visst.’

Hon stängde dörren. Jag rotade i väskan tills jag hittade min hårborste. Jag borstade igenom mitt toviga hår. Sedan gick jag in i Brooks badrum och försökte bestämma vilken frisyr jag skulle ha. Efter jag hållit på i en stund så hörde jag att Brook vaknade så jag satte upp håret i en slarvig knut och sprang in till Brooks rum.

’Hur mycket är klockan?’ Han tittade på mig och såg att jag var fullklädd.

’Klockan är elva.’

’Hur länge har du varit vaken?’

’En timme.’

’Har du ätit frukost?’

’Nej, jag tänkte vänta på dig.’ Jag satte mig bredvid honom.

’Okej ge mig några minuter bara.’

’Visst jag måste ändå fixa min frisyr.’ Jag reste mig upp och gick in i badrummet. Till slut bestämde ja mig för att ha inbakad fläta. När jag kom ut till Brooks rum så var han redan klar.

’Ska vi gå?’ Frågade han.

’Visst.’  Jag gick fram till Brook, pussade honom på kinden och tog hans hand. Han öppnade dörren och gick ut i hallen. Vi gick ner för trappan och in i matsalen. Som tur var inte Brooks föräldrar där. Jag hade ingen lust att träffa dem.

’Jag kommer strax jag ska bara springa ner till köket och säga att vi vill ha vår frukost nu.’

’Okej jag sätter mig och väntar.’ Brook drog ut stolen åt mig och sedan joggade han i väg och nu förstod jag vad han fått rutorna ifrån. Han var tillbaka efter några minuter.

’Dem kommer med den alldeles strax.’ Han satte sig bredvid mig. ’Så har du sovit gott?’

’Japp. Har du?’

’Ja.’ Sedan så satt vi i tystnad tills frukosten kom. Det kom flera servitriser och servitörer, när alla hade gått så sa Brook.

’Smaklig måltid.’

Jag tog en våffla medan Brook tog en omelett.

När vi ätit klart så frågade Brook.

’Var det gott?’

’Ja, jätte gott. Jag tror att jag aldrig ätit så god mat i hela mitt liv.’

Han skrattade dämpat. ’Jag funderar på att skaffa tatuering. Vad tycker du?’

’Det beror på vad och vart. Men i allmänhet tror jag att det blir snyggt.’

’Jag vet inte riktigt var och vad jag vill ha men jag tänkte åka till tatueringssalongen idag. Vill du följa med?’

’Visst. När åker vi?’

’Så fort som möjligt helst för mina föräldrar ska helst inte få veta.’

’Du är minderårig du måste ha förälders tillstånd.’

’Min chaufför är mer som min förälder än mina riktiga så att han kan godkänna det.’

’Okej, ska vi åka nu?’

’Visst vi går och säger till Hank att han ska skjutsa oss till tatueringssalongen.’ Vi gick ner för trappan och in i ett stort rum där det var fullt med människor. Till slut kom vi fram till en gammal rynkig man.

’Hank kan du köra oss till tatueringssalongen?’

’Självklart min herre.’ Svarade den gamla mannen jag förstått var Hank. Han ställde ner sitt kaffe och reste sig upp. Sedan drog Brook iväg mig åt samma håll genom folkmassan som vi kommit. När vi kom ut ur rummet med Hank efter oss sa Brook.

’Vi måste fixa mindre personal.’

’Visst herrn.’ Svarade Hank.

’Allvarligt Hank sluta säg herrn. Du har varit min privata chaufför sedan jag föddes.’

’Okej.’

Vi gick till garaget och där stod det en hel rad limousiner. Hank gick fram till den närmaste och öppnade back dörren. Jag följde efter Brook in i limousinen. När jag hoppat in så stängde Hank dörren och satte sig i fram.

’Hör han oss?’ Frågade jag Brook.

’Bara om bi drar upp det där glaset.’ Brook pekade på ett glas som satt i mitten av väggen till limousinens förarutrymme.

’Aha’, jag såg mig runt i limousinen, ’så du har haft en privat chaufför ända sedan du var liten?’

’Ja, när mamma fick veta att hon var gravid så skaffade hon en egen limousin med egen privat chaufför till mig.’

’Så du hade en egen limousin och en egen chaufför när du inte ens var född?’

’Japp.’ Han vände sig om till ett litet bord och sa. ’Vill du ha något att dricka?’

’Nej tack.’

’Okej.’ Han vände sig mot mig igen men nu hade han ett glas läsk i handen. Vi satt tysta till bilen stannade, då antog jag att vi var framme vid tatueringssalongen.

Brook lutad sig fram och drog upp glaset så dt blev ett stort håll. ’Tack Hank.’

’Det var så lite her… jag mena Brook.’ Svarade Hank.

Jag hörde att förardörren öppnades och efter bara några sekunder öppnades bakdörren. Brook steg ur och jag följde efter honom. Hank Bugade sig och stängde dörren.

’Ring mig när du vill åka hem.’ Sa Hank.

’Visst.’ Svarade Brook. Jag öppnade dörren till tatueringssalongen. Hela salongen strålade trygghet när man kom in. Jag hade bara varit här en gång förut och det var när pappa skulle tatuera sig och jag var bara 3 år. Vi tittade runt och då såg jag en tatuering där det stod ’never give up’, det skulle ha passat perfekt till min handled. Jag liksom drogs till den tatueringen. Brook fortsatte titta runt medan jag frågade vad en tatuering kostade. Tatueraren Rob svarade att det kostade runt 150dollar per timme men att jag kunde få rabatt om jag ville. Jag tackade och sa att jag skulle tänka på saken. Jag gick tillbaka till Brook.

’Har du bestämt dig?’

’Nej, ingen tilltalar mig.’

’Jag såg att du tittade på en tatuering där borta om du vill kan jag betala den.’

’Nej, du betalar redan alldeles för mycket.’

’Okej, men annars är det bara att säga till.’

’Visst men jag tror inte det kommer hända.’

’Är du klar? Jag har tittat färdigt för idag.’

’Ja jag är klar. Vänta.’ Min mobil vibrerade i min mobil, jag tog upp den och svarade. ’Hej det är Alice.’

’Hej Alice det är Savannah. Jag ska precis åka till polisstationen för nu ska jag äntligen få veta vad Jacob sagt. Silla följer med, ska du?’

’Visst, jag vill också vara med.’

’Okej ska jag komma förbi Brooks hus?’

’Nej jag är vid tatueringssalongen.’

’Tänker du skaffa tatuering?’

’Jag följde med Brook hit för han ville ha en men n har jag också blivit sugen på en.’

’Okej, jag kommer förbi. Ska jag skjutsa hem Brook samtidigt?’

’Ja, gör det. Men då syns vi.’

’Okej, hejdå.’ Så la hon på. Jag la undan mobilen.

’Savannah kommer för vi ska åka och fixa en sak och Savannah skjutsar dig hem.’

’Okej, vad ska ni göra?’

’En sak. Jag kan inte förklara nu du får veta sen.’

Han bara nickade till svar. Vi gick ut på parkeringen och väntade i ungefär 10 minuter innan Savannah kom. När hon stannat hoppade jag och Brook in i baksätet för Silla och Savannah satt i fram.

’Så har ni ungdomar haft kul?’ Frågade Savannah.

’Japp.’ Svarade jag och Brook.

’Nu när ni sitter i bilen känner jag mig gammal.’ Nu lät Savannah mindre glad. Sedan hörde jag att Silla skratta. Det var första gången jag hört henne skratta sedan Charlie dog. Silla slutade skratta när vi var framme för där stod Brooks föräldrar. Han klev ur bilen.

’Så du ska skaffa tatuering?’ Hörde jag hans mamma små skrika.

’Ja.’ Svarade Brook trotsigt.

’Bara p.g.a en tjej.’

’Nej det är inte p.g.a henne, jag funderade på det innan jag blev tillsammans med henne.’

’Kom ut!’ Skrek hon till mig och jag klev lydigt ut ur bilen och gick och ställde mig bredvid Brook.

’Ni kommer inte få träffa varandra mer.’ Fortsatte hon.

’Jag kommer ändå skaffa en tatuering.’ Svarade Brook som nu lugnat ner sig lite.

’Du måste ha mitt tillstånd.’

’Jag behöver en förälders tillstånd så jag ber Hank om tillstånd.’

’Va? Han är inte din förälder.’

’Nej men han har bettet sig mer som en än vad ni har.’

’Ta tillbaka det där unge man.’

’Aldrig!’

 Då reste sig Savannah upp ur bilen. ’Ni kanske ska börja visa lite mer intresse för er son.’

’Du… det var du som snodde Dakotas pojkvän.’ Sa Monika.

’Jag snodde honom inte han valde mig.’

’Visst.’ Sa Monika sarkastiskt.

’Okej mamma du får som du vill men kan jag få följa med Alice upp och hämta hennes grejer?’ Frågade Brook.

’Gör det lite snabbt då.’ Svarade Monika irriterat. Brook drog i väg mig mot huset och när vi kommit utom hörhåll sa han.

’Kan jag få rymma till ert hus för mamma och pappa vet inte vart ni bor.’

’Visst, men du vet att Silla, jag och Savannah kan åtalats för kidnappning.’

’Då säger jag att jag rymde med er för att jag ville ha någon som bryr sig om mig för att mina föräldrar inte gör det.’

’Okej, ska du packa dina saker?’ Vi kom in i hans rum och han tog upp sin resväska.

’Ja jag packar lite av mina saker och när vi kommer ut säger vi att det är dina, okej? Vi får hoppas att Savannah har satt på bilen.’

’Okej.’

Han la ner dem sista sakerna, han tog sin väska och min så att dem skulle tro att han bara skulle bära dem åt mig. När vi kom utså hörde vi att motorn på Savannahs bil var igång och då skulle det gå mycket lättare med rymningen, när vi kom fram till bilen så gick Brook till bakluckan och la in våra väskor. Jag satte mig och bilen och viskade till Savannah om vår plan, hon nickade bara. Så när Brook lagt in väskorna i bilen så slängde han igen bakluckan och sprang in i sätet bredvid mig och Savannah körde väg.

’Så kan jag nu följa med er vart nu ni än ska?’ Frågade Brook.

’Ja det får han väl Savannah?’ Frågade jag.

’Visst. Men jag hoppas ni har en plan för vad vi ska göra när vi blir misstänkta till kidnappning.’ Svarade Savannah.

’Jadå.’ Svarade Brook.

Det tog inte så lång tid innan vi kom till polisstationen.

’Vad ska vi göra här?’ Frågade Brook.

’Du får se.’ Svarade jag.

Vi gick in genom dörren och där stod dem två poliserna vi träffat flera gånger nu.

’Ska han vara med?’ Den manlige polisen lät säker.

’Ja.’ Svarade jag lika säkert.

’Kom då.’ Vi gick efter dem in i ett rum som såg ut som ett konferensrum. Alla satte sig på en varsin stol.

’Nu är det såhär Jacob sa att han såg två personer och något som såg ut som eld. Innan han blev slagen på tinningen hörde han en röst som han tyckte lät som er hyresvärd James.’  Sa den kvinnliga polisen.

’Ja såklart det måste ha varit Victoria och James dem har ju vart så tajta.’ Sa Savannah.

’Victoria min syster? Vad har hon gjort?’ Frågade Brook.

’Men varför skulle dem sno en Twilight-samling?’ Frågade den kvinnliga polisen.

’För att sätta dit mig såklart.’ Svarade jag.

’Hallå vad har hon gjort?’ Brook gav sig inte.

’Hon har stulit från mig och gjort illa min fästman.’

’Vi måste gripa dem. Tror ni dem är i huset?’ Frågade kvinnliga polisen.

’Ja det tror jag.’ Svarade Silla.

’Då åker vi.’ Vi reste oss upp och gick ut ur rummet. När vi kom ut till receptionen stod Brooks föräldrar där.

’Där är dem, kidnapparna.’ Sa Monika.

’Mamma dem kidnappade inte mig, jag rymde för att ni inte bryr er om mig.’

’Visst, hon här verkar inte föra något gott med sig.’ Hon tog tag i Savannahs ansikte sedan stelnade hon till och stammade. ’Sav-vannah.’

’Ja?’ Savannah såg förvirrad ut.

’Jag har saknat dig så mycket.’

’Har vi träffats förr innan det här?’

’Ja, du är min dotter. Det är så att du och Victoria är tvillingar men vi fick bara behålla Victoria. Hon måste vetat att du var hennes försvunna tvilling syster.’

’Aha, men vi har inte tid att bara stå här. Vi måste dra för att min tvilling syster ska åka i fängelset efter att ha stulit från mig och gjort illa min fästman.’ Vi sprang till bilen och när vi åkte så åkte vi så fort vi kunde. När vi kom fram till huset så slog poliserna in dörren till Victorias lägenhet. Först gick vi in i hallen och sedan köket. Men vi hittade en skräckslagen James inne i vardagsrummet.

’Var är Victoria?’ Frågade den manlige polisen.

’Jag vet inte hon sa att hon skulle gå och fixa en sak men hon har varit borta ett tag nu.’ Svarade James.

’Hon kom säkert på att vi var henne på spåren så flydde hon säkert.’

’Tänker du berätta vad som hänt?’

’Visst, vi lurade Brook att hjälpa oss men han hade ingen aning om det. P.g.a att han litade på sin syster. Vi bröt oss in hos Savannah och Jacob, vi trodde ingen var hemma men Jacob var hemma. Vi trodde att vi kunde göra allting men det kunde vi inte så då blev vi tvungna att skada honom.’

’Du kommer få ett långt fängelsestraff James.’

’Jag vet. Jag trodde hon älskade mig men det gjorde hon inte.’

Den manlige polisen vände sig till Brook. ’Vi kan göra ett undantag med dig om det inte händer igen.’

’Det lovar jag.’ Sa Brook. Sedan satte dem handbojor på James och tog iväg honom. Jag var riktigt besviken Brook.

’Alice kan du förlåta mig.’

’Nej det kan jag inte Brook.’

’Alice kan jag få prata med dig.’ Sa Savannah. Jag följde henne till den plats som var längst in från Brook i vardagsrummet. ’Du kan inte dumpa honom. Han visste ju inte att  han hjälpte till med ett inbrott han litade ju på sin syster.’

’Det var fortfarande dumt gjort.’

’Kom igen.’

’Jag kan väl ge honom en chans till.’

’Bra, du kommer ångra dig annars.’

Jag gick tillbaka till Brook. ’Jag förlåter dig.’

’Är det sant jag älskar dig verkligen.’ Han gick fram och kysste mig. Det är typ så hel storyn slutar och jag fick min tatuering av mina föräldrar för dem tyckte jag hade vart duktig.”

”Den fick ju ett bra slut ju. Men har dem hittat Victoria än?”

”Nej det har dem inte.”

”Men är det inte läskigt att vara ute själv då?”

”Nej inte direkt. Vänta jag ska bara se vad Fido skäller på.”

”Okej, men Fido brukar väl inte skälla?”

”Ne… Victoria.”

  

Kapitel 10

Rykten

”När vi kom hem efter vårt besök hos Jacob var klockan 7 för vi hade vart hos honom i några timmar pratat och skrattat åt gamla tider. Men när vi kom tillbaka så hade mamma gjort mat och Savannah åt hos oss. Vi åt macaroni and cheese min favorit middag. Efter vi ätit så följde jag med Savannah upp en stund för att be om ursäkt för mitt beteende. Så när vi kom upp så skulle Savannah precis ta fram nyckeln och låsa upp dörren så såg vi att den var upp låst.

’Är dem här igen? Tjuvarna alltså.’ Savannah så livrädd ut.

’Vet inte vi får gå in och se.’ Så öppnade jag dörren och vi smög och tittade i alla rum till slut kom vi fram till köket. Och där satt dem… Poliserna. Savannah såg fortfarande rädd ut men jag tog mig i samman och försökte se stöddig ut och sa: ’Jaså sedan när får poliser bryta sig in i oskyldiga folks hus?’

’Sedan det blivit stöld där’, sa den manlige polisen som vart med oss på sjukhuset.

’Jaha så det ger er rätten att ha sönder deras lås.’ Kontrade jag.

’Ne… j kanske inte. Men vi behövde prata med Savannah och hon öppnade inte så… vi var rädda att något hänt henne’ Tvekade han när han såg att Savannahs ansiktsfärg ändrades från vit till illröd. ’Vi har hittat ett brev till Savannah och vi får inte läsa det förrän hon säger att det är okej.’ Så gav han Savannah ett vitt kuvert där det stod Savannah med slingriga bokstäver. Hon ryckte åt sig den och i samma sekund hon gjorde det så såg jag några av min skolsaker.

’Vad är det där skrek jag?’ Skrek jag högt.

’Vi hämtade dem för att titta i fall dem har samma handstil som brevet.’ Sa nu den kvinnliga polisen.

’VA? Jag sa ju att det inte var hon som gjorde det! Gå ut nu jag vill inte att ni är här inne när jag läser brevet!’ Skrek Savannah så säkert hela huset hörde.

’Vi måste enligt order.’ Svarade kvinnan väldigt lugnt fast Savannah var illröd i ansiktet.

Till svar fick hon ett argt mummel m att polisen lägger sig i folks privat liv. Hon satte sig på en stol och jag ställde mig bakom henne. Precis när hon öppnat brevet så sa den manlige polisen. ’Miss Alice jag måste be dig flytta dig.’

Nu kokade ilskan i mig och jag röt. ’Ja såklart ni tror jag kommer döda min bästa vän? Eller hur? VA fan tror ni om folk nu förtiden? Visst samlingen låg i mitt rum men jag hade ett jävla fönster öppet medan jag och Savannah var ute och sprang, ingen i min familj va ju i mitt rum så det kunde ju vara någon som smög igenom mitt fönster och la samlingen där. Mina föräldrar var alibi på att jag låg i min säng den kvällen för hur stor tror ni att chansen är att jag hinner spöa upp Jacob och sedan direkt efter det springa ut ur MITT jäkla fucking rum!’ Svordomarna bara välde ur mig för jag var så himla arg.

Hon har rätt hennes föräldrar bevittnade att dunsen ni sa var den som skadade Jacob. Hur skulle hon kunna var här uppe skada Jacob och sedan komma ut springande från hennes rum?’

’Det har vi inte tänkt på… ’ Sa den manlige polisen.

’Nej juste ni kanske måste tänka på det!’ Savannahs skrikande måste ha gjort oss alla döva för hon skrek super högt. Men nu märkte man att hennes skrikande var slut för nu öppnade hon brevet.  När hon tagit upp det började jag läsa dem ganska snirkliga bokstäverna.

Kära Savannah!

 

Vi är ledsna att vi behövde skada Jacob men han försökte stoppa oss.

Jag behövde göra det här men hoppas du kommer förlåta mig.

Du kanske aldrig får veta vem jag är. Fast jag hoppas du förlåter mig i sinnet.

Men som man säger ’Sånt är livet’. Eller hur?

 

Kram …!

 

’Wow, det var en väldig artig tjuv.’ Sa jag medvetet om att båda poliserna stirrade på oss. Men vi bara stod stilla tills den kvinnliga polisen slet pappret ur händerna på Savannah.

’Vad gör du?!?’ Nu börja Savannah skrika igen.

’Jag är polis och har rätt att få läsa sådana här brev.’ Sa hon medan hon skumma igenom brevet.

’Men det kanske inte hade något med det här att göra!’ Fortsatte Savannah skrika.

’Vi har ändå rätt att läsa brev till offret under en utredning.’ Svarade hon igen. Då plingade det på dörren och den manlige polisen som ville komma bort från det här kaoset öppnade.

Jag hörde honom säga ’Kom in Mrs. Silla.’ Hörde man honom säga. Det är konstigt poliserna sa alltid miss, mrs. och Mr. Men dem sa alltid förnamnen. Han kom in i köket med Silla i släptåg.

’Oj, vad gör du här?’ Frågade hon mig lugnt.

’Är med Savannah, hurså?’

’Ja… Victoria sa att polisen sagt att du var tjuven och att du skulle åka iväg till ett flickhem imorgon så jag skulle fråga Savannah om hon inte skulle försöka stoppa det.’

’Vad sa du att Victoria hade sagt.’ Tryckte jag fram genom mina förseglade läppar.

’Att du skulle åka till ett flickhem imorgon.’

’VA!’ Nu började jag skrika igen. ’Se är det inte självklart att Victoria är tjuven för nu börjar hon sprida ut rykten att jag ska åka till ett flickhem!’

’Jag håller med Alice.’ Sa Savannah lugnt, det var konstigt när jag var jätte arg var Savannah lugn och när Savannah var jätte arg var jag lugn. Vi hade aldrig varit arg samtidigt bara lugna och glada samtidigt.

’Sa du att du skulle fråga om Savannah om hon skulle göra något så att Alice slapp åka till ungdomshemmet?’ Frågade den kvinnliga polisen.

’Ja?’ Silla såg frågande.

Båda poliserna stirrade på varandra och sedan så sa dem i kör. ’Silla du måste med in till polisstationen.’”

  

Kapitel 9

En hemsk natt

”Det var torsdagen efter begravningen. Kl. var 22.00 jag skulle precis sova. Så hörde man krossande och någon som skrek så jag sprang in i köket där mamma satt. Pappa var på väg ut och upp där Jacob och Savannah bor. Vi tre var väldigt oroliga i fall det hänt Jacob något för Savannah var inte hemma för hon jobbade natt på vårdhemmet i Forks. Jag försökte övertala mamma att jag skulle få följa med. Men hon visste att jag inte klarat att se Charlie ligga död på golvet så hon visste att jag inte skulle klara av att se om det var Jacob som skulle ligga död på golvet. Mamma gjorde lite te för att lugna våra nerver. Teet tog bara 2 minuter sedan var det klart. Då tog mamma fram glas och lite socker till mig – jag kan inte dricka te utan socker men mamma dricker bara te utan socker. Precis när mamma ställt glaset framför mig ringde telefonen, jag tog den och såg på displayen att det var pappas mobil nummer så jag tryckte på svara och högtalarknappen.

’Det är Alice’, sa jag lite försiktigt.

’Ring Savannah och säg åt henne att komma hem. Jacob är skadad och jag och Victoria har redan ringt 112 så ambulansen är på väg.’ Sa pappa så lugnt han kunde.

’Visst’, hann jag bara svara innan pappa la på.

’Gumman ringer du Savannah så tittar jag hur det går där uppe? När Savannah kommer så ska hon gå in till oss och lugna sig först. Efter du ringt Savannah går du ner och väntar på henne och tar upp henne och har koll på dina syskon. Okej?’ Sa mamma stressat medan hon satte på sig en morgonrock och skor.

’Visst’, sa jag rusande in i mitt rum efter min telefon. Där hade Savannah lagt in numret till vårdhemmet i fall något skulle hända. Då hade jag bara skrattat åt det men nu visade det sig att det var nödvändigt. Jag letade upp numret och tryckte på gröna luren.

Efter två signaler svarade en gammal tant. ’Forksvårdhem, Cindy.’ Cindy hade jag träffat en gång. Hon var en snäll, kort och knubbig liten tant.

’Hej Cindy, det är jag Alice. Kan jag få prata med Savannah lite fort.’

’Åh… hej Alice. Visst har något hänt?’ Frågade hon med han ropade i högtalarna efter Savannah Monroe. Efter bara 5 minuter så kom Savannah.

Jag hörde henne flämta i bakgrunden. ’Har något hänt?’

’Jag vet inte Alice ville prata med dig om något viktigt.’ Sa Cindy och sträckte luren till Savannah.

’Vad är det Alice?’ Frågade Savannah lite lugnare när hon fått luren.

’Du måste komma hem, det har hänt något med Jacob. Jag vet inte vad men… bara skynda dig hem.’

Jag fick inte mer sagt för sedan var Cindy tillbaka i luren. ’Savannah är på väg men vad är det som hänt egentligen. Savannah prata så snabbt så jag hörde inte vad hon sa.’

’Det har hänt något med hennes pojkvän Jacob.’ Svarade jag för att skynda på samtalet lite.

’Jaha, a men hejdå det är ett till samtal som väntar så jag måste gå. ’

’Okej, hejdå Cindy.’ Svarade jag och la på. Jag gick in i Jim och Tims rum och sedan Heathers rum för att titta att dem sov och det gjorde dem så jag skyndade mig att klä på mig ytterkläder och tog en nyckel och gick ut och låste. Sedan skyndade jag mig ner för trappan. Fast jag visste att det skulle ta tid för Savannah att komma hit. För om man körde riktigt snabbt – vilket hon antagligen skulle göra – kunde det ta ca 10 minuter att komma till vårt hus.

Efter ca.12 minuter kom en liten vi gammal bil och parkerade framför huset och ur bilen klev Savannah helt upphetsad. Så jag fick lugna ner henne för att få inne henne till oss istället för att hon skulle springa upp till deras lägenhet. När vi kom in så satte jag på en ny kanna te för det andra teet hade kallnat. Efter ca.2 minuter igen så var teet klart. Så jag gjorde iordning hennes te och gick sedan ut i vardagsrummet och satte mig bredvid henne. Vi satt helt tysta i 10 minuter förutom när Savannah fråga varför hon inte fick träffa Jacob. Och jag svarade samma sak hela tiden, att om hon skulle göra det kanske det skulle bli som när Silla såg Charlie ligga död på golvet fast ännu värre eftersom hon är känslosammare. Men efter 10 minuter hörde vi ambulansen utan för och då hade Heather blivit väckt och kommit upp.

’Vad är det som händer?’ Frågade hon.

’Kom gumman och sätt dig här.’ Sa Savannah och klappa på platsen bredvid henne. Heather gjorde lydigt vad hon blivit tillsagd och satte sig bredvid Savannah. Savannah ställde ifrån sig te glaset och sa: ’Ambulansen är här och hämtar farbror Jacob för han mår inte så bra.’

’Har han blivit sjuk?’ Frågade Heather.

’Jag vet inte riktigt, vi får se det sen. Svarade Savannah med en lugn röst. Jag hade aldrig stött på någon som hade så här bra hand om barn som Savannah. Hon kunde få dem helt lugna fast dem var jätte oroliga eller jätte rädda.

När ambulansen åkt iväg kom mamma upp och berättade att pappa hade åkt med Jacob till sjukhuset och att det hade varit någon som hade knivhuggit honom flera gånger på olika ställen. Efter hon berättat det såg hon Heather ligga sova i soffan med Savannahs lår som kudde.

När jag såg att hon tittade på Heather skyndade jag mig och säga: ’Hon vaknade när ambulansen kom’

’Okej, jag går och lägger henne i hennes säng då.’ Svarade mamma och gick och tog Heather och sedan gick in i Heathers rum. Och när mamma kom ut erbjöd hon Savannah och sova hos oss. Savannah tackade artigt ja. Så när vi druckit upp vårt te gick vi och bäddade till Savannah. Hon vi fick låna pyjamas av mamma fast den var lite för stor. Vi gick och la oss och prata, vi prata om massa olika.

Kl. 05.30 och då gick Savannah också upp och frågade om jag ville ut och springa med henne. Jag svarade ja. Så jag satte på mig min joggingdress och så gick vi upp till henne och bad polisen att få hämta hennes joggingdress. Efter en stund gick dem med på att vi fick gå in och hämta hennes joggingdress. Men dem bad oss också om att efter vi gjort oss klara att komma tillbaka för dem ville ställa några frågor. När vi hämtat joggingdressen gick vi hem till mig så kunde hon klä på sig. Såklart var hon väldigt snabb på att klä på sig. Hon var klar efter bara några minuter och så skrev jag en lapp om att jag och Savannah var ute och sprang. Savannah hade tydligen vart ute och sprungit varje morgon i några månader så hon var i väldigt bra form. Jag däremot var väldigt dålig form för jag bara sprang i skolan på idrotten ibland så Savannah fick ofta vänta på mig.

En gång när Savannah vänta på mig så sa hon. ’Jag hade tänkt hälsa på Jacob idag men jag vet inte om jag klarar det ensam.’

’Du kan vänta tills jag kommer hem om du vill för då kan jag följa med dig.’ Svarade jag så gott jag kunde för det kändes som om jag skulle spy

’Skulle du vilja det? För du vet att jag kan bli ett vrak när jag ser honom ligga där.’

’Jag vet men jag vill hjälpa dig så det är självklart jag följer med.’

’Tack!’

’Det var så lite. Kom igen nu, nu så springer vi sista biten.’

’Visst.’ Sista biten sprang vi under tystnad och när vi kom hem så gick vi upp till Savannah där polisen var. När vi kom upp så stod polisen som bett oss att komma tillbaka och svara för några frågor stod där och vänta på oss. Och han sa: ’Jag trodde ni rymt.’

’Hej, jag är Savannah Jacobs flickvän och det här är vår granne Alice.’ Sa Savannah som inte förstod skämtet.

’Okej, kom in så pratar vi lite.’ Sa polisen och gick in genom dörren och efter kom Savannah och sist jag. ’Sitt ner.’ Polisen pekade mot soffan som han satte sig själv i. ’Savannah vart var du när allt hände?’

’Jag var och jobbade på vårdhemmet här i Forks.’ Svarade Savannah.

’Okej, vart var du när allt hände?’

’I mitt rum och skulle precis sova.’ Svarade jag.

’Okej, vem var det som ringde dig Savannah?’

’Det var jag’, svarade samtidigt som Savannah pekade på mig. ’Kommer det här ta långt tid för jag måste gör i ordning mig så jag kommer i tid till skolan.’

’Ja förstås’, sa han samtidigt som han skrev på en lapp. När han skrivit klart gav han mig lappen och sa: ’Ge den till din lärare så förstår hon nog.’

’Det är egentligen en han men visst. Men tänk om han inte tror mig?’

’Då får du ringa Savannah så kommer jag till skolan och förklarar.’

’Coolt, ja men fortsätt med frågorna nu.’

’Okej, eh… jag har inte direkt fler frågor men vi tror inte någon kom in för att skada Jacob vi tror att någon gjorde inbrott men då vaknade Jacob.’

’Vad i… Är något stulet?’ Frågade Savannah.

’Vi vet inte riktigt men du kan få gå runt och titta att allt är kvar och du’, sa han och vände sig mot mig, ’hinner du till skolan i tid?

’Nej jag hinner inte till skolan i tid, den började för 5 minuter sedan.’ Kontrade jag.

’Oj, vi har pratat i 45minuter. Men du gå och fixa dig och gå till skolan och lämna lappen.’

’Okej, hejdå Savannah vi ses efter skolan.’ Sa jag medan jag gick mot dörren.

 Precis innan jag stängde dörren hörde jag Savannah ropa avlägset hejdå. När jag stängt dörren sprang jag ner till mig och när jag kom in så sa. ’Var har du varit? Eller tog det såhär lång tid att springa?’

’Nej det gjorde det inte. Efter vi sprungit var vi upp till polisen som ville ställa några frågor så nu sa jag göra i ordning mig och sedan dra till skolan.’ Svarade jag och gick in i duschen.

’Jag gör i ordning din frukost så att den är klar när du kommer ut.’

’Tack mamma!!’ Det var skönt med en dusch, det svalkande vatten som rann ner för min nakna rygg. Efter jag stått i dusch i ca 20 minuter sa mamma att jag måste skynda mig till skolan. Så jag blev tvungen att stänga av vattnet – vilket var lite svårt eftersom jag var blöt om händer och dem halkade lite men jag lyckades. Jag klev ur duschen och lindade in håret med en handduk för att det skulle torka snabbare och så torkade jag min kropp med en annan handduk. Medan jag torkade mig började jag sjunga på Cherry bomb av bandet the Runaways. Jag hade hört den första gången i filmen the Runaways som Kristen Stewart spelar Joan Jett i. När jag torkat mig började jag klä på mig. Och när jag lätt tröjan falla ner över min kropp skrek jag högt ’I’m your ch ch ch ch ch cherry bomb cherry bomb cherry booomb.’ Det var min favorit låt och det hade varit sedan jag hörde den för första jag hört den. Men Dakota som sjöng den i filmen the Runaways. När jag klätt på mig allt borstade jag håret lite snabbt och gick ut i köket där mamma stressade runt. Så jag satte mig vid matbordet där mamma hade dukat fram pannkakor med lönnsirap och äggröra med bacon och apelsinjuice. Det var jätte gott men tyvärr kunde jag inte sitta och njuta av den eftersom jag hade bråttom. Så när jag ätit klart borstade jag tänderna och sedan satte jag på mig jacka och skor. Efter det gick jag till skolan och jag hann precis i tid. Tyvärr så var jag i samma grupp som Rachel i ett grupparbete på den lektionen. Hon fortsatte berätta för mig att jag borde dumpa Brook om jag vet mitt bästa. Men jag lyssnade inte jag kunde bara undra hur Jacob mådde och om något blivit stulet. Dagen gick ganska fort förresten av lektionerna hade jag med Brook så då vågade inte Rachel komma med sina varningar. Det var skönt och Brook är så snäll och bryr sig om andra.

Efter skolan kom jag hem och gick in för att lämna min väska och då ropade mamma på mig. ’Alice kan du komma en stund?’

’Visst men bara en snabbis för jag ska åka med Savannah till sjukhuset till Jacob.’ Sa jag och gick in i köket och där satt polisen vi pratat med i morse, en till kvinnlig polis, mamma och en förstörd Savannah. ’Savannah vad har hänt? Blev jag tvungen att fråga.

’Jag sa ju det hon kan inte gjort det för hon vet inget om det.’ Sa Savannah gråtande.

’Hon kan låtsas.’ Sa den manlige polisen.

’Vad har hänt?’ Blev jag tvungen att fråga.

’Det har blivit lite stulna grejer från Savannah och Jacob.’

’Vad?’

’Lite olika t.ex en dyr Twilight-samling.’

’Ni tror att det var jag?’ Sa jag förskräckt. ’Men skulle jag klara av att slå ner Jacob? Har ni hittat några bevis.’

’Ja’, sa den kvinnliga polisen som inte yttrat ett ord i hela konversationen och så tog hon fram Savannahs Twilight-samling, ’den här hittade vi i ditt rum.’

’Men… jag har inte tagit den. Det vet du.’ Sa jag och tittade skuldmedvetet på Savannah.

’Jag vet men dem tror inte på mig eftersom sakerna låg i ditt rum. Så nu vill jag att du ser mig i ögonen och säger att du inte tagit sakerna och slagit ner Jacob.’

Jag såg henne i ögonen och sa. ’Jag har inte tagit sakerna och slagit ner Jacob.’

’Jag sa ju det hon kan inte ljuga för mig sådär det har hon aldrig kunnat.’ Savannah la en betoning på aldrig. ’Ni kan ju åka och fråga Jacob vad han såg.’

’Vi hade tänkt göra det efter det här.’ Sa den manlige polisen och såg lite nervös ut över att han inte gjort sitt jobb ordentligt.

’Ja men har ni något mer att göra här?  Hon säger att hon inte gjort det eller hur? Så åk och fråga min man vad han vet.’ Sa Savannah argt.

’Vi ska men jag vill fråga dig en sak först. Om du inte tror att det är Alice som är tjuven vem tror du är det då?’ Svarade den kvinnliga polisen eftersom den manliga fortfarande var för nervös för att prata med Savannah igen.

’Jag tror att det är haggan som bor granne med mig och Jacob.’ Svarade Savannah lite argt men lugnare.

’Okej men efter vi pratat med din fästman ska vi prata med henne. Men nu åker vi till sjukhuset.’ Sa hon och ställde sig upp och skulle säga åt sin kollega att komma men då hade han redan flugit upp av glädje att han fick lämna det här dårhuset. ’Miss Monroe vi kommer hit efter så kan min kollega här skjutsa dig till sjukhuset så du får träffa din man.’

’Men då ska Alice med för hon är lika orolig om honom som jag.’

’Okej men då kommer min kollega stanna kvar så att det inte blir några hot.’ Svarade den kvinnliga polisen och Savannah svarade med en dödlig blick som såg ut som ’hon skulle aldrig göra det blick.’ Men den kvinnliga polisen såg inte det för då hade hon precis stängt dörren.

’Dumma poliser.’ Muttrade hon för sig själv när hon återvände till köket.

’Du Savannah dem sa att dem skulle prata med din fästman?’ Frågade jag.

’Ja jag kan väl lika gärna berätta jag och Jacob är förlovade.’ Både mamma och jag stirrade häpet på Savannah.

’När blev ni det?’ Lyckades jag klämma fram.

’För några veckor sedan men då så flyttade Victoria in, du fyllde år och Charlie blev frisk så jag vill inte förstöra allt och berätta för er.’

’Det skulle inte förstöra något!’ Utbrast jag argt. ’Vi skulle bara bli ännu gladare.’

’Det var det Jacob sa.’ Sa hon och tittade ner som om hon skämdes och så rann det några tårar från hennes kind.

’Det gör inget vi förstår den snälla omtanken gumman.’ Sa mamma och satte sig bredvid och kramade en gråtande Savannah medan hon gav mig en små irriterad blick. Ibland kändes det som mamma gillade Savannah mer än mig, men nu visste jag att jag vart dum så jag lämnade dem i fred. När jag kommit in på mitt rum stängde jag dörren och började gråta. Det kändes som om jag grät för allt, för Rachel som var så dum, för Savannah som satt och grät hos MIN mamma, för hur dum jag var mot Savannah fast hon sagt att jag inte stulit något fast bevisen pekade åt annat håll. Jag grät oavbrutet när Savannah knackade på dörren och frågade om jag skulle med till sjukhuset, jag hade lust att be henne sticka åt helevetet. Men jag ville faktiskt träffa Jacob så jag svarade ja tack.  I bilen var det en iskall tystnad för jag var fortfarande sur på Savannah fast jag visste att jag inte hade någon anledning och varje gång hon frågade något fick hon ett iskallt svar.

När vi var framme så gick vi in på sjukhuset där en polis väntade precis som dem sa. Det var den manlige polisen som blivit livrädd för Savannah tidigare idag. Han följde med oss upp till Jacobs rum men han stannade utanför. När vi hade stängt dörren om oss märkte Jacob oss för han var helt inne i en match.

’Hej äntligen kommer ni och hälsar på. Ingen polis med er? Dem sa att det skulle komma en med er’ Sa han när han märkte oss.

’Det är han, han är utanför i fall det blir något våld.’ Svarade Savannah irriterad över att en polis var med.

’Haha, ja jag hörde att Alice slog ner mig.’

’Ja så du borde börja träna igen eftersom du fick stryk av mig.’ Det var så lätt att vara sig själv med Jacob.

’Ja, jag borde nog börja med det när doktorerna släpper ut mig från det här fängelset.’ Så slog han på väggen.

’Men nu ska du tänka på att bli frisk och inte slå på saker.’ När man såg på hennes ögon så såg man att hon menade allvar.

Men såklart så tog han det inte allvarligt alls. ’Ja jag ska vara lugn tills jag blir frisk för efter det ska jag slå sönder hela sjukhuset så får jag sitta i fängelse med Alice.’ Skrattade han och då fick han en blick som kunde ha dödat honom direkt om blickar hade kunnat döda. Det var riktigt skojj att se dem diskutera för Savannah tog det ofta på blodigt allvar medan Jacob bara skoja hela tiden. Han tog aldrig hennes blickar eller signaler på något annat sätt på allvar.

Fast sedan försökte han låta allvarlig och sa: ’Jag lovar att vara lugn älskling.’ Han tog hennes hand och såg väldigt förvånad ut. ’Du har ringen på dig.’ Vilket var ett konsternerande och ingen fråga men Savannah valde att svara ändå.

’Ja när vi pratade med poliserna så avslöjade dem att vi var förlovade så jag gav upp att hålla det hemligt. Just därför ska vi ha fest för det när du blir frisk eller ja när dem beräknat att du får åka hem.’

’Oj jag tror jag måste stanna på det här fängelset lite längre än väntat gumman så ni får nog ha festen utan mig.’ Så blinkade han till mig och jag visste att han försökte komma undan så han slapp klä upp sig.

’Jacob erkänn Savannah fixar något så att du ändå måste klä upp dig till det.’ Skrattade jag.

’Men Alice.’ Han lät som en liten unge som inte fått en klubba när man gått förbi en godis affär. ’Jag höll ju på att slippa undan ju men såklart så sabbade du ju.’

’Älskling Alice har rätt du skulle inte slippa undan så du kan sluta klaga för om det händer något så att du inte kan komma hem då så skjuter jag upp det.’ Sa Savannah lite uppmjukad av Jacob.

  

Kapitel 6

Lokalen

”Det var ingen som vågat sig ner i lokalen för det sägs att han som ägde huset innan James dog där nere och att han spökar där än. Så ingen ABSOLUT ingen har vågat sig ner dit. Men jag var väldigt sugen på att gå ner dit. Jag började undra om jag kunde tvinga med Savannah ner dit, jag hade redan försökt en gång men hon vägrade. Men nu skulle jag lyckas, jag sa till mamma att jag skulle sova hos Savannah för jag visste att Jacob inte var hemma. Så jag gav mig av till Savannah. När hon öppnade frågade hon ’vad gör du här?’

’Jag lovade mamma att jag skulle sova här, så får jag det?’

’Visst, men varför så stor väska?’

’Vi ska ner till källaren.’

”Asså att du vågar gå ner i källaren.” Avbröt Sarah.

”Jag är en person som inte ger sig. Men åter till berättelsen. Hon kunde ju inte bara säga nej när jag hade kommit och allt så då fick jag komma in.

Kl.1.00 gick vi ner till källar dörren med en ficklampa och en telefon. Man såg att vi var livrädda. Fast vi samlade oss och öppnade dörren. Savannah jag först, vi hade bråkat innan vem som skulle gå först. Jag ville det men Savannah ville inte riskera mitt liv i fall det fanns något farligt där nere. Så jag gav mig tillslut. Vi smög sakta ner för alla trappsteg och tände ficklampan nät vi kommit ner. Det var jätte mycket damm och spindelnät. Både väggarna och golven var gjorda av cement och betong och målade i grått, det stod massa lådor så vi börjaflytta på några så såg vi ett skelett. Savannah börja skrika så jag fick skynda att tysta ner henne men jag blev också rädd så vi skyndade oss upp därifrån. Sedan när vi kom till Savannah igen så satte Savannah på sig sitt mörkrosa sidennattlinne men en ros uppe i kanten. Den var en av dem vackraste nattlinnen jag sett. Jag satte på mig ett par slitna joggingbyxor och en sliten t-shirt. T-shirten hade jag fått av min före detta brevvän. Den var vi med en arg flicka på stod det ’I don´t want to look sweet!’ Mjukisbyxorna var svarta och så stod det nr 6 och mitt namn på dem. Så skulle vi försöka sova men igen av oss kunde det för vi bara tänkte på skelettet. Det var helt fruktansvärt för det var fortfarande lite kött kvar och så var massa små djur som stod där och. Det såg jätte äckligt ut. Men när jag i alla fall lyckades somna drömde jag en mardröm. Jag drömde att jag var skelettet och det gjorde väldigt ont när alla små kryp åt på mig, jag ville resa mig upp och gå ifrån källaren men jag kunde inte röra mig. Sedan väckte Savannah mig och då var klockan 9.00 Savannah frågade mig om jag drömt en mardröm för jag svettig. Medan vi satt vid frukost bordet berättade jag om min hemska mardröm. Jag frågade också om hon inte drömt någon mardröm men hon sa bara att hon inte drömt en mardröm sen hon var 10. Kl.12.33 kom Jacob hem då drog jag hem. När jag kom hem var mamma orolig för hon hade hört Savannah skrika men jag sa att Savannah hade gått i sömnen och börjat skrika för att hon inte visste var hon var. Då blev mamma lite lättad.”

  

Kapitel 5

Det fjärde hushållet

”I det fjärde och sista hushållet så bodde Victoria. Hon med hennes eldröda hår som fick en att rysa och hennes pinnsmala kropp. Allt det var vackert men hennes ansikte såg mer ut som än häxas än en vanlig människas. Hon hade stannat och pratat med mig medan hon flyttade in. Hon hade gett mig ett få tal presenter. Jag trodde att det var för att hon märkte att jag inte litade på henne eller så var hon rädd för mig på något sätt. Några saker av min dyra samling hade jag fått från henne. När James var här stod dem och prata jätte länge så James slutade vara noga med inspektionen. I alla fall hos oss andra han var mycket noggrannare åt henne än han någonsin vart förr och jag kan svära på att jag såg dem stå på baksidan och kysstes. Victoria vågade aldrig vara i Sillas närhet vilket var väldigt konstigt för Silla gjorde aldrig en fluga för nära. Ingen förutom James och Victoria hade vart inne i hennes lägenhet, men jag hade fått en glimt av det när jag plinga på för att sälja kakor för fotbollslaget. Det var en skrik rosa tapet i hallen såg jag. Mer såg jag inte förutom en Mona Lisa tavla som jag antog var fejkad. Men sen sa hon ’nej tack gumman. Jag måste gå nu.’ Hon hade sin fejkade röst, för sen när hon om in och stängt dörren så började hon skrika på någon. Jag visste inte vem det var men jag antog det var James för jämt när han kom på besök sova han hos henne nu förtiden. På dagarna kom hon ofta till oss och fikade. På nätterna var hon borta hela tiden. Det gick rykten i huset om att Victoria bodde på en bondgård med dina föräldrar och när hon slutat fått som hon ville brände hon ner bondgården med djuren och föräldrarna i. Det sägs också att hon hade Kristen Stewart som bästa vän när hon bodde där. Så jag fattade inte varför hon åkte därifrån. Victoria har fått mer makt i huset för hon får bestämma det mesta hon har till och med försökte vräka Silla och Charlie men när alla protesterade så fick hon ge sig. Hon verkade vara en väldigt flikig tjej men hon bjöd aldrig hem några kompisar. Jo det hade hänt en gång. Precis när hon flyttat in så kom flera tjejer för att hälsa på henne. Dem drack sig fulla och skrek och dansade och hoppade. Det hördes i hela huset. Till slut gick mamma och Savannah och sa till dem att sluta. Då gick dem ut då spydde någon på mitt fönster.”

”Förlåt för att jag avbryter hela tiden, men i alla fall det måste vart äckligt. Vem fick tvätta? Var det Victoria? Du? Hennes kompisar?” Sa hon utan att ta ett enda andetag.

”Ta det lugnt jag kommer till det. I alla fall då fick mamma gå ut och prata med dem IGEN! Då sa dem att de skulle torka upp det imorgon för dem skulle tydligen sova hos Victoria. Sedan drog dem till någon bar, när dem kom hem så stod dem och bråka. Sedan hörde man dem gå upp och hämta sina saker och sedan dra.

På morgonen när jag kom ut för att ta en promenad med Zinga och Zingo – hundarna vi hade då - såg jag Victoria som stod och tvätta fönstret och grät. Så jag gick fram för att fråga varför hon grät. Hon svarade ’Jag har inga vänner längre dem stack igår och sa att dem aldrig skulle komma tillbaka.’  Så jag tröstade henne med att säga att dem säkert kommer tillbaka. Då fick jag en stor blöt kram.”

Kapitel 4

Det yngre paret

”I en av dem övre lägenheterna bodde ett yngre par.  Dom heter Jacob Smith och Savannah Monroe. Hennes farmor är Marilyn Monroe. Jacob och Savannah var förlovade när hon flyttade dit. Men dom var dom enda som visste om det. Jacob kom från Sverige och han är lång ljus och muskulös. Han hade kort fint spretigt hår och han var väldigt snäll. Förut hade han anorexia då fick han son matas men sen när Savannah började jobba där. Fick hon honom att börja äta. Savannah liknar sin farmor ganska mycket, hennes fylliga läppar och graciösa kropp. Men hennes hår var långt mellan blont och vågigt.  Hon är alltså väldigt söt, jag skulle gärna vilja se ut som hon.”

”Hon låter väldigt vacker”, insköt Sarah.

”Vacker?” Sa jag frågande. ”Hon är helt underbar. Men när hon flyttade till Forks med Jacob hade hon aldrig hört talas om the Twilight Saga. Så jag visa henne den första och ända filmen som hade kommit ut då. Hon tyckte att den var bra men efter hon läst böckerna älskade hon den. Deras lägenhet var fin, ett av dem stora rummen använde som sovrum och det andra som vardagsrum. De tre små rummen användes som kök, badrum och ett Twilight rum. Det rummet var Savannahs. Hon hade jätte många affischer och sånt. Väggen som inte syntes var målad på lila och med små blommor på. Men hon hade världens dyrbaraste Twilight samling värd dubbelt så mycket som min. I badrummet fanns en jacuzzi, en dusch, en toa och lite annat. Det var målat med en fin vit gammeldags färg. Köket hade klinker på väggarna och alla skåp och möbler var i trä liksom golvet. Allt är gjort av finaste lönn. Deras vardagsrum var helt vitt förutom tv:n. Alla möbler är vita och väggar var vita. Och i vardagsrummet fanns en dörr ut till deras balkong. Balkongen var inte så jätte stor men den var lagom i fall man hade gäster. I sovrummet hade dem en stor fin säng och en liten TV. Den var i alla fall liten enligt Jacob. Samma dag som jag hade vart och fika hos Silla och Charlie så gick jag till Savannah och Jacob. För att prata med Savannah om det där med Victoria. Men hon trodde att jag bara var paranoid, för att först när hon och Jacob kom så trodde jag ont om dem med. Fast nu fick jag verkligen en känsla av att det inte var något som stod rätt till med Victoria. Min stam har aldrig haft någon legend om att vi kan förvandla oss till varulvar som i Twilight filmerna.  Men det kanske finns någon gammal legend om att vi kan känna på oss när det är något skumt på gång. Så jag gick till man dator och sökte på det men jag hittade inget. Jag började tro att jag som alla andra bort adopterad barn hade någon slags gåva att vi kan känna på vår magkänsla så jag bestämde mig för att söka på det, fast jag trodde inte att jag skulle få några träffar där heller. Men jag sökte ändå och jag fick 13 träffar så jag började läsa. Alla var olika artiklar om bort adopterade barn som hade stoppat eller varnat för olika olyckor och så. Jag hann bara läsa 5 träffar sen ropade mamma att det var mat och kom in i mitt så jag fick skynda stänga ner datorn för jag ville inte att mamma skulle lägga sig. Men i precis den stunden som mamma kom in fick jag ett sms från Savannah som frågade om jag ville komma och äta hos dem så då fick jag säga till mamma ’jag äter hos Jacob och Savannah’. Sedan rusade jag ut i rummet så mamman inte hann svara.”

”Du verkade vara väldigt hemlighetsfull då.”

”Det var jag.”

”Nu får du fortsätta berätta. Vad hände sen?”

”Jag gick till Jacob och Savannah och åt. Såklart frågade jag varför det var så bråttom. ’Jag tänkte gå och hälsa på hos Victoria. För att se om det du sa var sant. Men när jag knackade på röt hon att hon inte hade tid se stängde hon och låste.’ Sa Savannah. ’Så jag bad dig komma. Vet du något mer? ‘ Då svarade jag att jag inte visste något mer för att jag hade titta upp om jag verkligen bara var paranoid. Och så berättade jag vad jag hade hittat på Google och jag berättade också att jag inte hann läs allt så vi satte oss läste resten av artiklarna.”