Direktlänk till inlägg 4 juli 2011
”Försökte han aldrig stoppa dig? Att försöka döda dem som dödade din bror, alltså.”
”Jo, hela tiden men jag var så hämndlysten att jag inte lyssnade. Han var en sann vän, han följde med till och med när jag tänkte leta upp dem som haft ihjäl min bror. Men jag lyckades få iväg honom innan jag var framme för jag ville inte att han skulle råka illa ut.”
”Visste du att du skulle råka illa ut? Hur fick du honom att gå?” Jag bara frågade, jag tänkte mig inte för och såklart så svarade Diego fast det sårade honom.
Diego såg ner i sitt knä för att gömma tårarna som han inte lyckades så bra med.
”Ja, jag visste att jag skulle bli skadad eftersom jag visste att de var fler än mig. Jag fick bort honom genom att skrika till honom att han är inte är värd något, att han bara skulle vara i vägen, att jag inte ville ha honom som vän och lite så. Det räckte tydligen för att han skulle gå därifrån med tårar i ögonen.” Inte försen han svarade på frågan förstod jag att jag hade sårat honom djupt.
”För-rlåt det var inte meningen att såra dig.”
”Jag vet och du har ändå rätt att veta.”
Jag tog upp hans huvud och tvingade honom att titta på mig och sa.
”Om du vill så kan vi leta upp honom om du vill prata med honom.”
Diegos ansikte var tårfyllt. ”Nej. Han har antagligen kommit över mig och då vill jag inte komma och sabba allt.”
”Är du säker på att det är det du vill?”
Han nickade och log ett sorgset leende.
Jag böjde mig fram och kysste Diego.
Diego och jag stannade i gränden i tre dagar med Cassandra. När det väl var folk som kom förbi blev dem mat eller vad man ska säga. Efter det så fick jag eller Diego springa och gömma kropparna. Men det var inte så många som kom förbi. Efter 6 och en halv timme på tredje dagen avtog skriken och Cassandra reste sig sakta upp. Hon tittade sig runt och pep.
”Var är jag?”
”I trygghet.” Svarade Diego.
Hon ryckte till och slängde snabbt huvudet där hon såg Diego. ”Diego, det är du? Är jag i helvetet? Förlåt för mina synder. Varför brinner det i min hals?”
Diego kramade henne.
”Ja det är jag i egen hög person. Nej du är inte i helvetet, du lever fortfarande. Vi ska fixa din brinnande hals.” Han tittade upp mot mig. ”Bree kan du hämta? En eller två eller tre?”
Jag nickade.
”Medan Bree där hämtar botemedlet så ska jag berätta vad som har hänt dig.”
Jag reste mig och sprang åt motsatt håll som vi kommit. För där verkade det mörkare och jag hoppades på att hitta några langare. Efter jag sprungit förbi tre gränder och kom till den fjärde såg jag tre langare som stod och drack öl. Jag stannade bakom väggen och försökte lista ut hur jag skulle klara av att ta alla tre? Då såg jag en ganska stor sten och om jag sprang tillräckligt snabbt och tillräckligt hårt så skulle jag klara att nocka alla innan de märkte något. Jag valde att chansa. Jag tog tag i stenen och sprang mot de och slog stenen i huvudet så snabbt att de inte ens hann reagera. Sedan tog jag upp kropparna och sprang tillbaka till Cassandra och Diego. Jag märkte att jag sprang snabbare tillbaka till dem andra. När jag kom tillbaka så såg man att Cassandra hade lugna sig och att hin litade på Diego men hon såg fortfarande plågade ut p.g.a törsten. Jag släpade fram grabbarna och skulle precis säga att det är bäst att hon skyndade sig att dricka deras blod så dem inte hann vakna men då var hon redan över en av dem. Diego drog ner mig brevid sig.
”Hon verkar ta det här okej.” Sa jag.
”Ja hon litar på mig och jag berättade om att hon blivit vampyr men att allt kommer bli bra. Jag ville inte prata om något mer innan du var med för jag behöver stöd.
”Jag finns alltid hos dig vet du.”
Precis efter jag sagt det så kom Cassandra och slog sig ner brevid oss för hon hade druckit allt blod.
Nu har jag bytt blogg till http://thirteenitis.blogg.se <3 besök den gärna :) ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
|||
18 | 19 | 20 |
21 |
22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|