Direktlänk till inlägg 8 januari 2011
Kapitel 6
Lokalen
”Det var ingen som vågat sig ner i lokalen för det sägs att han som ägde huset innan James dog där nere och att han spökar där än. Så ingen ABSOLUT ingen har vågat sig ner dit. Men jag var väldigt sugen på att gå ner dit. Jag började undra om jag kunde tvinga med Savannah ner dit, jag hade redan försökt en gång men hon vägrade. Men nu skulle jag lyckas, jag sa till mamma att jag skulle sova hos Savannah för jag visste att Jacob inte var hemma. Så jag gav mig av till Savannah. När hon öppnade frågade hon ’vad gör du här?’
’Jag lovade mamma att jag skulle sova här, så får jag det?’
’Visst, men varför så stor väska?’
’Vi ska ner till källaren.’
”Asså att du vågar gå ner i källaren.” Avbröt Sarah.
”Jag är en person som inte ger sig. Men åter till berättelsen. Hon kunde ju inte bara säga nej när jag hade kommit och allt så då fick jag komma in.
Kl.1.00 gick vi ner till källar dörren med en ficklampa och en telefon. Man såg att vi var livrädda. Fast vi samlade oss och öppnade dörren. Savannah jag först, vi hade bråkat innan vem som skulle gå först. Jag ville det men Savannah ville inte riskera mitt liv i fall det fanns något farligt där nere. Så jag gav mig tillslut. Vi smög sakta ner för alla trappsteg och tände ficklampan nät vi kommit ner. Det var jätte mycket damm och spindelnät. Både väggarna och golven var gjorda av cement och betong och målade i grått, det stod massa lådor så vi börjaflytta på några så såg vi ett skelett. Savannah börja skrika så jag fick skynda att tysta ner henne men jag blev också rädd så vi skyndade oss upp därifrån. Sedan när vi kom till Savannah igen så satte Savannah på sig sitt mörkrosa sidennattlinne men en ros uppe i kanten. Den var en av dem vackraste nattlinnen jag sett. Jag satte på mig ett par slitna joggingbyxor och en sliten t-shirt. T-shirten hade jag fått av min före detta brevvän. Den var vi med en arg flicka på stod det ’I don´t want to look sweet!’ Mjukisbyxorna var svarta och så stod det nr 6 och mitt namn på dem. Så skulle vi försöka sova men igen av oss kunde det för vi bara tänkte på skelettet. Det var helt fruktansvärt för det var fortfarande lite kött kvar och så var massa små djur som stod där och. Det såg jätte äckligt ut. Men när jag i alla fall lyckades somna drömde jag en mardröm. Jag drömde att jag var skelettet och det gjorde väldigt ont när alla små kryp åt på mig, jag ville resa mig upp och gå ifrån källaren men jag kunde inte röra mig. Sedan väckte Savannah mig och då var klockan 9.00 Savannah frågade mig om jag drömt en mardröm för jag svettig. Medan vi satt vid frukost bordet berättade jag om min hemska mardröm. Jag frågade också om hon inte drömt någon mardröm men hon sa bara att hon inte drömt en mardröm sen hon var 10. Kl.12.33 kom Jacob hem då drog jag hem. När jag kom hem var mamma orolig för hon hade hört Savannah skrika men jag sa att Savannah hade gått i sömnen och börjat skrika för att hon inte visste var hon var. Då blev mamma lite lättad.”
Nu har jag bytt blogg till http://thirteenitis.blogg.se <3 besök den gärna :) ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 |
18 |
19 | 20 |
21 | 22 | 23 |
|||
24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 | |||
31 |
|||||||||
|