Direktlänk till inlägg 1 mars 2011
Kapitel 10
Rykten
”När vi kom hem efter vårt besök hos Jacob var klockan 7 för vi hade vart hos honom i några timmar pratat och skrattat åt gamla tider. Men när vi kom tillbaka så hade mamma gjort mat och Savannah åt hos oss. Vi åt macaroni and cheese min favorit middag. Efter vi ätit så följde jag med Savannah upp en stund för att be om ursäkt för mitt beteende. Så när vi kom upp så skulle Savannah precis ta fram nyckeln och låsa upp dörren så såg vi att den var upp låst.
’Är dem här igen? Tjuvarna alltså.’ Savannah så livrädd ut.
’Vet inte vi får gå in och se.’ Så öppnade jag dörren och vi smög och tittade i alla rum till slut kom vi fram till köket. Och där satt dem… Poliserna. Savannah såg fortfarande rädd ut men jag tog mig i samman och försökte se stöddig ut och sa: ’Jaså sedan när får poliser bryta sig in i oskyldiga folks hus?’
’Sedan det blivit stöld där’, sa den manlige polisen som vart med oss på sjukhuset.
’Jaha så det ger er rätten att ha sönder deras lås.’ Kontrade jag.
’Ne… j kanske inte. Men vi behövde prata med Savannah och hon öppnade inte så… vi var rädda att något hänt henne’ Tvekade han när han såg att Savannahs ansiktsfärg ändrades från vit till illröd. ’Vi har hittat ett brev till Savannah och vi får inte läsa det förrän hon säger att det är okej.’ Så gav han Savannah ett vitt kuvert där det stod Savannah med slingriga bokstäver. Hon ryckte åt sig den och i samma sekund hon gjorde det så såg jag några av min skolsaker.
’Vad är det där skrek jag?’ Skrek jag högt.
’Vi hämtade dem för att titta i fall dem har samma handstil som brevet.’ Sa nu den kvinnliga polisen.
’VA? Jag sa ju att det inte var hon som gjorde det! Gå ut nu jag vill inte att ni är här inne när jag läser brevet!’ Skrek Savannah så säkert hela huset hörde.
’Vi måste enligt order.’ Svarade kvinnan väldigt lugnt fast Savannah var illröd i ansiktet.
Till svar fick hon ett argt mummel m att polisen lägger sig i folks privat liv. Hon satte sig på en stol och jag ställde mig bakom henne. Precis när hon öppnat brevet så sa den manlige polisen. ’Miss Alice jag måste be dig flytta dig.’
Nu kokade ilskan i mig och jag röt. ’Ja såklart ni tror jag kommer döda min bästa vän? Eller hur? VA fan tror ni om folk nu förtiden? Visst samlingen låg i mitt rum men jag hade ett jävla fönster öppet medan jag och Savannah var ute och sprang, ingen i min familj va ju i mitt rum så det kunde ju vara någon som smög igenom mitt fönster och la samlingen där. Mina föräldrar var alibi på att jag låg i min säng den kvällen för hur stor tror ni att chansen är att jag hinner spöa upp Jacob och sedan direkt efter det springa ut ur MITT jäkla fucking rum!’ Svordomarna bara välde ur mig för jag var så himla arg.
Hon har rätt hennes föräldrar bevittnade att dunsen ni sa var den som skadade Jacob. Hur skulle hon kunna var här uppe skada Jacob och sedan komma ut springande från hennes rum?’
’Det har vi inte tänkt på… ’ Sa den manlige polisen.
’Nej juste ni kanske måste tänka på det!’ Savannahs skrikande måste ha gjort oss alla döva för hon skrek super högt. Men nu märkte man att hennes skrikande var slut för nu öppnade hon brevet. När hon tagit upp det började jag läsa dem ganska snirkliga bokstäverna.
Kära Savannah!
Vi är ledsna att vi behövde skada Jacob men han försökte stoppa oss.
Jag behövde göra det här men hoppas du kommer förlåta mig.
Du kanske aldrig får veta vem jag är. Fast jag hoppas du förlåter mig i sinnet.
Men som man säger ’Sånt är livet’. Eller hur?
Kram …!
’Wow, det var en väldig artig tjuv.’ Sa jag medvetet om att båda poliserna stirrade på oss. Men vi bara stod stilla tills den kvinnliga polisen slet pappret ur händerna på Savannah.
’Vad gör du?!?’ Nu börja Savannah skrika igen.
’Jag är polis och har rätt att få läsa sådana här brev.’ Sa hon medan hon skumma igenom brevet.
’Men det kanske inte hade något med det här att göra!’ Fortsatte Savannah skrika.
’Vi har ändå rätt att läsa brev till offret under en utredning.’ Svarade hon igen. Då plingade det på dörren och den manlige polisen som ville komma bort från det här kaoset öppnade.
Jag hörde honom säga ’Kom in Mrs. Silla.’ Hörde man honom säga. Det är konstigt poliserna sa alltid miss, mrs. och Mr. Men dem sa alltid förnamnen. Han kom in i köket med Silla i släptåg.
’Oj, vad gör du här?’ Frågade hon mig lugnt.
’Är med Savannah, hurså?’
’Ja… Victoria sa att polisen sagt att du var tjuven och att du skulle åka iväg till ett flickhem imorgon så jag skulle fråga Savannah om hon inte skulle försöka stoppa det.’
’Vad sa du att Victoria hade sagt.’ Tryckte jag fram genom mina förseglade läppar.
’Att du skulle åka till ett flickhem imorgon.’
’VA!’ Nu började jag skrika igen. ’Se är det inte självklart att Victoria är tjuven för nu börjar hon sprida ut rykten att jag ska åka till ett flickhem!’
’Jag håller med Alice.’ Sa Savannah lugnt, det var konstigt när jag var jätte arg var Savannah lugn och när Savannah var jätte arg var jag lugn. Vi hade aldrig varit arg samtidigt bara lugna och glada samtidigt.
’Sa du att du skulle fråga om Savannah om hon skulle göra något så att Alice slapp åka till ungdomshemmet?’ Frågade den kvinnliga polisen.
’Ja?’ Silla såg frågande.
Båda poliserna stirrade på varandra och sedan så sa dem i kör. ’Silla du måste med in till polisstationen.’”
Nu har jag bytt blogg till http://thirteenitis.blogg.se <3 besök den gärna :) ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 |
6 | ||||
7 |
8 |
9 | 10 |
11 |
12 | 13 |
|||
14 |
15 |
16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 | |||
28 |
29 | 30 | 31 |
||||||
|